Hur kan något som är så dåligt. Vändas till något så bra. Så snabbt.

Glädjerus och stora, stora känslostormar.
Ingredienserna stavas: Första Gleeavsnittet av säsong 5, händelserna i det (wihiiiiiii!!!!!) och närvaron av två fina vid namn Hanna och Izza. Livsglädjen var på topp när vi körde runt på de svarta gatorna med hög musik strömmande genom bilens lite brusiga högtalare, spanade på drömhus och bara var i nuet.
Något litet egentligen kanske, men ändå stort för mig. Betydelseullt. Jag har inte kännt mig lyckligare och mer levande på...ja, månader?
 
 
Och kanske. Kanske kanske
behöver jag inte somna på en
kudde blöt av salta tårar ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0