Glädjerus och stora, stora känslostormar.

Ingredienserna stavas: Första Gleeavsnittet av säsong 5, händelserna i det (wihiiiiiii!!!!!) och närvaron av två fina vid namn Hanna och Izza. Livsglädjen var på topp när vi körde runt på de svarta gatorna med hög musik strömmande genom bilens lite brusiga högtalare, spanade på drömhus och bara var i nuet.

Något litet egentligen kanske, men ändå stort för mig. Betydelseullt. Jag har inte kännt mig lyckligare och mer levande på...ja, månader?