Jag känner mig bara tom tom tom. Försöker fylla mig med skolarbete men det går liksom inte så bra. Jag vill bara skriva ut alla tankar och känslor och sedan lämna dem för gott. Jag försöker intala mig att hon har fel, att jag inte alls har tappat det mesta av hoppet. men. det. känns. tungt. Jag tänker för långt fram och då verkar ju allt omöjligt. Varför har jag så bråttom? Varför är jag så otålig? Ja, jag erkänner, jag är rädd. Otroligt, fördjävla skräckslagen. Kan det inte gå fort då? Så jag bara får slippa allt? Slippa ha ont. Slippa låtsas. Slippa ta kampen hela jävla tiden. Fast det gör jag ändå inte. Jag orkar inte. För lat. För feg. För dålig. 

 

 

 

Hur hade jag kunnat ana.