Det värsta det är att du förstår, du har gått samma vägar som jag går
Man tror att man vet hur mycket somliga människor betyder för en, men gång på gång överträffar de ens verklighet. Finaste människor, vad hade jag gjort utan er? Ingenting. Eller allt. Beror på hur man vill se det.
Kärlek.
Kommentarer
Svar:
Hon hade mest gått på travet när vi började rida henne och hon var knappt van att bli riden. Hon var ju bara fyra år då så vi promenerade först med henne, sedan longerade vi, red barbacka, gick med sadel, red med sadel, skrittade, travade och tillslut blev det även galopp :) I början var hon väldigt ovan och hade problem med att stå still när vi skulle sitta upp, sparkades när man skulle kratsa hovarna och så, men hon blev väldigt snabbt mycket bättre! Vi hade ju inte de bästa förutsättningarna till ridplan eller så (typ en smal travbana runt en skog...), men det gick i alla fall att flytta undan skänkeln, rida små serpentiner och träna halter och igångsättningar :) När vi började trava så ville hon gärna springa fort framåt, men genom typ trava med långa tyglar tror jag det var (?) så började hon lyssna jättebra på röstkommandon och slutade trava så fort hela tiden. Att göra en bra galoppfattning tog väl lite tid då hon gärna slängtravade länge länge, men när hon väl kom i galopp så var de ju underbar! Sedan fick hon dock något för sig att hon ibland bara tvärstannade och vägrade röra på sig. Men när hon insåg att vi inte gav oss så gav hon upp, men vi stod där och bråkade ett bra tag ;) Annars var hon väldigt mysig och cool i sinnet. Minns att vi red in på någon liten skogsväg och först small skott från skjutbanan som var i närheten i Sunderbyn och sedan mötte vi en älg! Fast hon bara lullade på och verkade inte ha någon åsikt om huruvida vi skulle gå från älgen eller stanna kvar och titta. Jag valde dock det förstnämnda ;)
Sofia Kihlström
Svar:
<3
Sofia Kihlström
Svar:
Åh vad bra! :) Oj, hon har verkligen lärt sig mycket på de här fyra åren :)
Sofia Kihlström
Trackback
