Det är soligt och fint som det inte har varit på länge känns det som. Älskar ju sol och värme. Brukar alltid göra mig på mycket bättre humör. Blir så arg att jag inte kan njuta av den! Less på mig själv, på mina tankar, på ångesthelvetet som alltid ska vara ivägen! Om ett tag hämtas jag upp av Anabanana för att bege mig mot Norrfjärden och planerarkväll med tre av fyra fina. Henny har jag inte sett på fyra veckor (jag på Gotland en, hon i USA tre) och Anna och Rebecca har jag träffat, men allldeles för lite. Fan heller att de små äckliga monstrerna ska få förstöra. Orkar inte. Vill njuta. Vill vara. Vill inte förstöra. Varför gör jag så här? Anledning till ännu större självhat.