Johanna Andersson

Eftersom min kära Johanna verkade gilla mitt "Izzainlägg" så, bestämde jag mig att göra ett inlägg ägnat henne.

 

Jag minns inte när vi blev pultisar på heltid (sitter i samma pult = bredvid varandra med samma notställ i orkestern) men något jag vet är att vi blev det innan vi var tolv i alla fall. Vi hade suttit med varandra ett bra tag, jag och den där lilla tjejen när hon tillslut tog mod att prata med med mig. Trots att det gör att jag känner mig gammal måste jag ändå medge att det känns som att det var igår. Jag minns konversationen, bllickarna, mina tankar då tjejen, som jag på något sett fått veta heter Johanna, fråga mig vilken klass jag går i. Jag svarar sexan och jag känner min haka falla till marken när hon svara "jag med". Jag kunde inte förstå hur den där lilla tjejen kunde vara lika gammal som mig! Jag trodde i alla fall att hon var två år yngre.

 

Johanna som person passar mycket bra att fortfarande vara kort eftersom hon är så extremt rolig att reta. Den där lilla uppgivenheten som finns i leendet när hon försöker få en att sluta går ju inte att ogilla. Den gör det inte heller precis tråkigare att reta henne. Hon blir sådär roligt berörd att man bara måste fortsätta och fortsätta att reta henne, men man får akta sig! Johanna är nämligen ruskigt skicklig när det gäller att få med folk på hennes sida. Säger man det minsta lilla dumt som någon annan hör kan hon vända en helf folkmassa mot en om det skulle behövas.

 

Johanna är även väldigt smart, men jag tror inte riktigt hon förstår det själv. Fast trots detta är hon ändå en av de segaste människorna jag känner vilket har visat sig på våra orkesterresor. I USA blev duon (hon tillsammans med hennes lika fina syster Lovisa) oficiellt tilldelat namnet  Systrarna seg. Johanna var alltid sist upp ur sägen, alltis sist klar i rummet när vi skulle äta frukost, alltid sist till mötesplatsen när vi skulle åka någonstans.Det var inte mycket annorlunda när vi besökte Irland heller. Lillasyster seg var sist som vanligt. Hon var även en av de sista att bli trött en kväll som jag så tydligt minns. Då visade hon sitt rätta ninja-jag. 

Johanna har ännu en bra sida som jag gillar att utnyttja till fullo. Hon blir rädd för minsta lilla och ibland missbrukar jag min skrämmande makt bara för att hon, som jag har nämnt, är så extremt-mega-superrolig att reta. Jag älskar hennes "nä sluuuuuutaa"

Trots linser kommer Johanna alltid ha glasögon i mina ögon. Jag minns så väl hon och Lovisa, hur lika alla tyckte att de var (och är fortfarande) fast de inte ville (vill) hålla med om det. Det enda som skiljer dem åt är hårfärgen - som dag och natt, hehe. Annars har de båda lika långt och fint hår, lika söta och fina - både in- och utvändigt.

 

Och lilla pultis på våra resor med sin ständlig lilla lapp; "I am allergic to lång-lista-av-massvis-med-saker". Johannas ständiga kamp för att få folk att förstå att hon inte kan äta vissa saker, att de måste utesluta det från maten de ger henne. Tack vare att hon, till skillnad från mig, är bra på engelska så brukar hon lyckas, men det är inte allför sällan hon får leva på sallad. 

 

Nu verkar ju Johanna vara en sådan snäll och oskyldig liten flicka men på orkestern visar hon sitt rätta jag - slarvmaja och glömsker! Det är alltid hon som har glömt noterna eller frågar om vi ens har fått dem. Det är alltid hon som inte har med penna utan behöver låna min, och vem är det som fixar fram notställ när det behövs? Nä, inte är det då Johanna.

 

En av de bästa sakerna är ändå Johannas sätt att kunna roa andra. Hennes längd kombinerat med att hon är så lättretad är ett ypperligt tillfälle att småretas. Johanna avskyr när man påpekar att hon är liten (vilket jag inte förstår för jag hade gärna varit som hon!) så alltså är det extra roligt att göra det. Hon är ju så gullig när hon blir sur.

Ni ser ju vilken tumme som är vems

Ja, lilla Johanna, än idag är vi pultisar i vår fina orkester. Drygt sex år tillsammans och tänk vilken tur att vi "uppgraderade" oss till första fiol samtidigt. Vem hade jag annars delat med mig av mina klagomål om vi sitter längst bak utan att höra spciellt mycket av stämledaren? Jag hade ju fått sitta själv! På vems noter hade jag annars ritat geléråttor och sniglar? Vem hade jag annars skrattat tillsammans med åt misslyckade lägeväxlingar? Ja, det vet jag inte så tack fina Johanna, pultis, vän osv för att du vågade ta det första steget och prata med mig som möjliggjorde att vi kunde bli vänner ♥ Det ångrar jag inte ens en sextondels paus!

Vissa stunder vill inte min dator rotera bilder. Detta är en sådan stund. Fast en sovande Johanna är lika söt sne som rak ;) (hon somnade när vi kollade på en annan orkester i USA som repade...)

.

 

 

Johanna Andersson gillar även att dansa och

jag slår vad om att hon är jätteduktig,

trots att jag aldrig har sett henne!

Det närmaste jag har kommit är

att se några från hennes grupp

på Kulturnatten för några år

sedan. Det var en kväll/natt

som jag gillade väldigt

mycket.

 

 

 

 

 

Skriv en om moi!! :D

ååh du är ju för underbar sofia! du är den bästa pultisen man kan ha, oj så vi har haft kul under alla år. kommer du ihåg när vi åkte den där vatten-bergochdalbanan i USA och du typ krama sönder mig? och (som på bilden däruppe) när jag smällde dörren rakt på dig och vi trillade ihop på golvet av skratt? och på Irland när vi lekte ninja, jag har nog aldrig skrattat så mycket som då, kunde knappt andas! och alla gånger du har retat och skrämt mig, och alla gånger vi bara har varit allmänt konstiga men ändå haft lika kul. åh så fina minnen vi har!
Och det här med att jag är seg....hehe ingen kommentar ;) jag får nästan (observera nästan) dåligt samvete för att jag aldrig har koll på nånting på orkestern, men då är det ju tur att jag har dig vid min sida <3 Du har en förmåga att alltid få mig på bra humör. Om jag har haft en dålig dag så får du mig alltid att le genom att reta mig, rita geléråttor eller göra guldfisk eller häst-miner/ljud, men allra mest bara för att du är du. Jag går alltid hem med leende efter att jag har träffat dig. Tack för att jag får ha dig som vän, fina fina Sofia! du är en helt underbar människa <3

ps. bilderna, HAHAHAH! tack för att du tog dom normala..... aja jag gillar dig ändå ;)