Det känns jobbigt. Det känns fel.

Det känns skönt. Det känns rätt.

Jag är förvirrad.

Men innerst inne vet jag att det är rätt, att det bara är min hjärna som spelar mig ett spratt. Jag vet att jag annars bara kommer vandra två paralella vägar och inte komma någon vart för vägarna går åt helt olika håll. Och den ena förstör migså. Äter upp mig innifrån. River. Sliter. Biter. 

Jag vet att jag slltid har ett val, ingen kan tvinga mig. Jag kan ljuga, smyga, fortsätta. Men också förstöra.

Trots valet jag har, känns det ändå lättare när någon annan säger åt en. Någon som förstår. Då kan jag lyssna.

När någon säger att jag inte ska. Att det verkligen inte är lämpligt.

 

För att någonsin få min dröm uppfylld. Kunna göra det av rätt anledningar. Måste jag ta tag i problemet. Det säger förnuftet. Känslan säger så mycket annat. Så mycket som jag är van vid. Men ju längre tiden går, desto lättare blir det att stå emot den starkaste av alla tvångstankar. Ja, jag har en del sådana. Fått det slängt rätt upp i ansiktet att jag har OCD. Bara sådär. Utan några test eller något. 

I alla fall. Vad är det nu jag pratar om? 

Det som jag i tio år har gjort.

Fotboll.

Jag går väl fortfarande i det, men nu när träningarna har börjat så kommer jag inte träna.

Jag kommer inte vinna något träningspris.

Jag kommer inte börja miljöträna med Alvik.

Jag kommer inte kunna straffa mig själv genom träning träning träning.

Men jag kommer inte heller få de extrama ångestattackerna efter varje träning, innan varje träning.

Inte heller göra dumma saker för att ha en konkret orsak till att inte vara med, fast så klart tvinga mig själv att vara med ändå.

Det kommer dessutom bli lättare att inte träna tjugofyra timmar om dygnet, sju dagar i veckan i mitt huvud.

Och viktigast av allt, jag kommer inte gå åt motsatt håll på ett ställe, medan jag går åt ett annat håll på ett annat ställe.

 

Fast jag ska ju inte ta den lätta vägen, inte göra det lätt för mig, inte vara lat.

Men. Detta är nog jobbigt. Det är ingen vits att göra det värre. Inte göra det otydligare än det redan är.