No miento si te digo que tu risa, me enamora sin permiso y sin prisa
Lite smått irriterad när jag vaknade och såg att klockan var sex. Försökte somna om men det fungerar ju aldrig hemma. Kom sedan på att min superfina väggklocka inte har ställt om sig själv medan jag har varit i Kåbdalis.
Kåbdalis då? Så sjukt skönt att åka iväg och det var underbara backar och underbart väder. Sedan gör det ju inte saken sämre att man är där med en underbar Henny. Vi åkte såklart en del slalom (och det har aldrig varit så roligt att åka så mycket!), tänkte vandra runt lite men det blev nästan en tvåtimmarsprommenad, bastade och solade. När vi inte gjorde det var vi väldigt trötta och då gjorde vi inget särskilt. Åh, det är det som är så skönt med vänner, man kan ha det jättebra utan att ens anstänga sig!
Det blev inte många bilder,
bara några enstaka.
De kommer någon
annan dag när jag har sprungit ifatt livet
Kommentarer
Trackback