Det är mina fina, nya  vänner på jobbet. Galet söta!
Fia-Lisa och Daisy är förövrigt två idisslande, gosiga kossor. Dessutom har jag 5 kaninkompisar. Jag vet att ni är avis!

Har äntligen lite tid, och ork, föt att blogga. Det har väl inte varit så mycket speciellt men efter mitt fysiskt krävande jobb, cykling i över en mil varje dag, en Emma som fyller 18 år imorn, träningar och matcher och hästen så är inte bloggen det första jag tänker på.
Dessutom är jag så sur för att jag inte får min design att fungera trots att jag gör som man ska!

Vi fick med oss 3 otroligt sköna poäng igår efter 8-0segern mot Trångors 2 och jag nickade äntligen in mig i målprotokollet. Har kännt att den funnits där men antingen har bollen gått över eller inte nått fram. En annan sak som glädjer mig är att höften börjar ge med sig. Peppar Peppar.

Nu regnar det som bara den men det gör inte så mycket för snart bär det av till träningen. Dagen efter matchen tror jag väl knappast att det blir så tufft men vi får hoppas att jag har fel. Jag behöver verkligen träna för jag har blivit så otränad så det finns inte. Jag känner mina muskler smälta bort till ingenting. Jag tränar som annars men det hjälper ju inte. Frustrerande... Mitt självförtroende på planen är ju inte på topp precis, men man får väl ta oc kriga istället. Det kan man ju inte vara dålig på i alla fall. Eller?

Nu ska jag sluta detta osamanhängande, men välbehövliga, inlägg och göra klart det sista för min Emma imorn och sedan försöka fixa den himla designen.

En liten bild på min nya kjol som jag, tillsammans med min duktiga maskin Husqvarna zig-zag, lyckades skapa. Om ni känner vår symaskin rätt så vet ni att det inte är någon lätt match att komma överänns med den. Man måste vakta sin mun medan man syr...
(rosetten är lite sne här...)