I början av 2014 blev jag diagnostiserad med Emotionellt instabil personlighetsstörning. Jag minns inte riktigt hur det gick till, om jag bara fick diagnosen, om det gjordes något test eller hur det var, men jag började i alla fall i DBT lite smått. Jag har skrivit många inlägg rörande diagnosen i kategorin

och jag skrev bland annat

Jag kände, och känner fortfarande, igen mig i en hel del i diagnosen, men efter den här mer genomgående utredningen som jag gjorde nu medan jag har varit inlagd visade det ju att diagnoserna jag hade var atypisk autism och tvångsmässigt personlighetssyndrom - alltså inte emotionellt instabil personlighetsstörning. Jag är medveten om att man kan bli feldiagnostiserad, vilket jag alltså blev, och jag är också medveten om att man kan passa in i vissa kriterier i olika diagnoser utan att nödvändigtvis ha dem. Först hade jag diagnosen, nu har jag den inte. Det är så det är och jag känner absolut inget för det - varken positivt eller negativt, utan helt neutralt. Jag kan fundera över hur jag kunde känna igen mig i så mycket, men samtidigt vet jag ju att det var mycket jag inte kände igen mig i. Kanske är delar som t ex otroliga känslopendlingar, intensiva känslor och att se saker antingen svart eller vitt bara något av min personlighet. Oavsett så känns det skönt att ha gjort en riktigt genomgående utredning och fått veta vad jag faktiskt har.

För övrigt har jag varit inlagd 300 dagar idag.