Men till den viktiga delen av samtalet... Jag ska börja jobba på måndag så jag fick en lång permission på tre veckor för att sedan, om allt har gått bra, kanske få ännu en lång permis och sedan bli utskriven så småningom. Det känns helt makalöst att kunna lämna sjukhusets väggar imorgon och vara borta tre veckor! Förvisso inte själv utan med mamma och pappa, men friheten ska jag nog få smaka på inom sinom tid. Precis som läkaren kände, känns det även för mig både roligt men samtidigt nervöst. Det ska bli skönt att få börja jobba, faktiskt göra något och känna att jag bidrar med något istället för att bara ligga i en säng och ruttna bort typ. Fast det har ju samtidigt kanske varit det jag har behövt den senaste tiden. Att få testa mina vingar nu ska bli otroligt speciellt, men även spännande. Det känns nervöst eftersom jag inte vet hur det kommer gå, men det är ju rätt skönt att jag vet att jag har avdelningen att komma tillbaka till om det skulle krisa. Jag vet inte om jag skulle våga, men samtidigt har jag ju faktiskt blivit bättre på att berätta hur det är så kanske kan jag lättare ta hjälp. Förhoppningen är ju dock att mitt mående ska vara så stabilt att jag inte behöver åka tillbaka - på tre veckor!!!