Autism. Tvångsmässigt personlighetssyndrom.

Nu är utredningen klar och två diagnoser är fastställda. Jag kan inte påstå att jag fick ut så där jättemycket från mötet idag, men det känns skönt att det äntligen är klart och att jag har fått ett svar. Jag fick inte så mycket information om diagnoserna som jag hade hoppats på och jag är väl inte riktigt insatt i dem och vad de innebär för mig. Mer genomgående kommer det bli om någon vecka vilket ska bli väldigt skönt, men nu vet jag i alla fall varför jag i mitt liv bland annat har känt mig så annorlunda. Varför sociala situationer har varit så knepiga. Varför jag alltid har känt mig så socialt inkompetent. För att det sociala samspelet är en svårighet. Att jag är så otroligt tvångsmässig kring vissa saker får ju också sin förklaring här, att jag till exempel har så svårt att sluta med saker när jag väl har börjat och det blir bara mer och mer. Andra svårigheter finns ju också, men som sagt har jag varken fått så mycket information eller förklaringar, så ett längre och mer ingående inlägg kommer väl så småningom. Det känns inte direkt jobbigt att ha fått dessa diagnoser, men det känns jobbigt att inte vara så insatt. För om jag hade varit det hade jag förmodligen fått mer svar, men jag ska vänta tills vi går igenom utredningen riktigt och försöka läsa lite själv.

Innan och under utredningen har jag tänkt att om det är något så är det något, och om det inte är något så kan man utesluta det. Nu visade det ju sig vara något och då kan man ju utgå från det och sedan se vilka insatser som behövs och var man ska börja ge rätt hjälp. Jag är glad att utredningen äntligen är klar för visst ger det mig något att få veta det jag har fått veta idag, och det ger mig förhoppningsvis ännu mer när jag får veta mer ingående vad allt handlar om och hur mina svårigheter passar in. Det blev sagt andra saker på mötet också som jag verkligen inte gillade, men det tar jag en annan gång för just nu mår jag för dåligt bara genom att tänka på det.