Nu har jag fått permission och det känns rätt bra än så länge. Mamma och pappa var på möte idag med överläkaren och en annan läkare och, som jag förstod det, sades det ungefär sådant som jag redan visste. En sak som verkade mer bestämt nu är som när jag fick höra om det var att jag inte kommer bli utsläppt härifrån ensam. Det pratas om eventuellt boende eller personlig assistent. Alltså nej. Verkligen nej. Om jag nu ska försöka leva (som jag lovade mina nära efter den senaste överdosen som höll på att ta livet av mig), så måste jag då leva i min lägenhet - ensam. Dock verkar det ju inte som att det ens blir tal om det. Det, om något, får mig ju inte att vilja leva precis. Jag förstår bara inte hur det skulle fungera, jag behöver min egentid. Jag förstår inte heller hur det kunde bli så här. Klarar jag mig inte själv? Anses jag inte klara mig själv? Åh vad detta störde mig. Jag hoppas det inte blir något utav allt det här snacket.