Det är så lätt att säga - både när det är sant och när det är en lögn - när någon frågar hur en mår.

Men jag har svårt att säga det jag egentligen känner om det är riktigt dåligt. Eller det beror på, i vissa fall går det bra att säga "inte så bra", och stundtals kan jag till och med säga "skti", men egentligen vill jag säga mer. Jag vill prata om det jag känner, eller bara få det ur mig på något sätt, för då känns det oftast lite bättre.

Anledningen till att det kan vara svårt ibland att säga hur det är när det är riktigt dåligt är för att jag är rädd att inte bli betrodd. Jag vet inte varför det skrämmer mig så mycket, men jag vill bara inte bli sedd som en överdrivare. Också är det ju något visst med när personer berättar för en själv hur en mår också stämmer inte det, tycker jag i alla fall. När någon säger "nu mår du bättre" eller "nu mår du sämre" när det egentligen är helt tvärt om (jag har fått höra båda de två senaste dagarna).

Just nu känns det inge vidare. Eller ja, det känns skit. Och jag vill få det ur mig, men samtidigt vågar jag inte prata. Min medicin har tagits bort idag för att jag ska testa utan (eller ja, jag har egentligen varit utan den sedan jag fick motgift mot överdosen för snart två veckor sedan, men då har jag varit utan den pga levern, nu är jag utan den för att jag ska), så personalen här bad mig säga hur jag mår så vi får se hur det fungerar utan medicinen osv. Nja... Hur jag, som har sagt att "det rullar på" de senaste två veckorna, ska kunna säga hur det är känns inte jättelovande. Men man vet ju aldrig, det kanske börjar gå uppåt från den här svarta svackan jag har befunnit mig i sedan dagarna innan överdosen. Gårdagen kanske upprepar sig och händer igen. Men fortsätter det kännas så här svart vet jag inte hur jag ska våga tala om det. Kanske hjälpte det här lilla (att skriva) mig att reda ut tankarna och kan få mig att agera annorlunda. 

Oavsett vad som händer tror jag inte medicinen gör någon skillnad. Har aldrig känt av när någon medicin har tagits bort och jag minns inte sist jag kände att någon fungerade heller. Det känns i och för sig som att den här har hjälpt mot tvånget i samband med ECT:n så det var väl ett undantag, men i överlag har jag rätt svårt att se, och tro på, mediciners verkan. Men om det fortsätter kännas så här svart och jag säger det, kommer de ju förmodligen tro att det är medicinen (eller som det jag inte vill ska hända: att de tror att jag inbillar mig på grund av att medicinen är borttagen och tänker att jag överdriver).

Nu har jag i alla fall fått skriva av mig lite och det hjälpte faktiskt en hel del. Känner mig inte lika grötig i skallen, plus att tiden har gått och jag känner mig alltid bättre till mods när jag vet att det är kortare tid kvar tills jag kan gå och lägga mig. Förlåt för all negativitet, men jag har så svårt att se saker positivt just nu.