-

Noll igen för sista gången

TRIGGERVARNING: ätstörningar och självskadebeteende

Dagen började inte nå vidare bra när jag blev lämnad själv efter frukosten och fick möjlighet - och därmed kände skyldighet - att kräkas. Då blev det självklart att skyldigheten att skada trädde fram - både en gång och två gånger. Blev stoppad första gången och placerad utanför mitt rum, men fick möjlighet att slutföra det några minuter senare. Då blev det värre än vanligt, men det som gjorde att jag bröt ihop totalt var att jag blev ifråntagen min helgpermission. Hade därefter ett långt samtal med min pappa som innehöll väldigt många tårar och var väldigt välbehövligt och lugnande. Jag måste vara världens lyckligaste som har honom och mamma. Sedan kom min behandlare ner till mig och vi pratade lite innan psykologen, som håller i utredningen, kom ner och började fortsätta med den. Det var många jobbiga frågor och jag kände mig riktigt dum när mitt minne - som för tillfället är ett minne blott - sattes på prov, men han sa att det kunde bero på ECT:n. Nu vill jag mest att den här dagen ska ta slut så jag bara kan få slippa allt. Men nu har jag förhoppningsvis fallit ner till noll för sista gången.

Den här dagen har varit tumult och jag vill helst att den ska ta slut, men det har än så länge bara gått hälften av tiden

2017-01-12 @ 13:30:09 Psykisk ohälsa Permalink

Kommentarer

Anonym

Vad gör du för utredning? Kan de verkligen göra den samtidigt som du får ect om ditt minne blir påverkat? Eller kanske inte spelar roll?

Svar: För Neutopsykiatriska diagnoser, de tror väl på autism av någon form. Jag antar att det inte spelar någon roll eftersom de gör det, men man kan ju undra, det är ju lite konstigt när mitt minne påmärkas så pass mycket.

Sofia Kihlström

2017-01-12 @ 18:26:05

Anonym

Ja, det låter lite konstigt men jag vet inte hur det funkar. Men får du effekt av ect eller bara biverkningar? Hoppas du mår bättre snart ❤

Svar: Jag hoppas jag får effekt, men jag vet inte riktigt. Jag har lite svårt att se sådant. Tack ❤

Sofia Kihlström

2017-01-12 @ 20:59:16

Anonym

Ville bara sända en stor styrkekram. Vi bor i samma stad, men du vet inte vem jag är. Hamnade på din blogg av en slump. Snälla, sluta aldrig kämpa. Livet är för värdefullt för det. Jag kämpar också, vi kan kämpa tillsammans ❤

Svar: Tack snälla du ❤ du vill inte säga vem du är så vet jag vem jag kämpar med? Kram ❤

Sofia Kihlström

2017-01-13 @ 00:18:36

Anonym

Jag heter Emma, är 20 år och bor i Piteå. Det var jag som skrev den anonyma kommentaren tidigare och sände en stor styrkekram. Jag hoppas det ljusnar snart för dig <3

Svar: Hej Emma! :)
Tack så mycket <3

Sofia Kihlström

2017-02-02 @ 13:27:01

Trackback