Jag har alltid haft rätt bra minne; otroligt bra minne för saker jag nördar in mig i. Nu efter ECT:n har det absolut försvunnit. Personalen här säger att det även kan bero på medicinen och mitt mående, men jag tror i alla fall ECT:n är den största boven eftersom det är en vanlig biverkning (men jag säger inget ont om behandlingen, jag vet att den hjälper många och den har hjälpt mig också, det här är mest ett konstaterande). Det är så otroligt lite jag minns av det mesta - både stora och små saker och det är riktigt obehagligt. Vissa minnen vill man ju gärna ha kvar för att tänka tillbaka på och må bra av, medan andra inte gör så mycket att man glömmer.
Det är verkligen allt möjligt som jag inte minns - allt från den senaste tiden till flera år tillbaka. Något som verkligen är lite knepigt att leva med nu är att jag inte har någon aning om hur den närmaste tiden har varit. T ex allt jag har varit med om på sjukhuset är totalt bortblåst. Jag hade gärna läst igenom mina dagböcker från dess att jag blev inlagd, men eftersom de inte är här har jag fått nöja mig med att läsa igenom vissa inlägg på bloggen. Nu märker jag ännu mer hur extrem stor del av minnet som har försvunnit - jag minns ju knappt någonting. Men efter att ha läst några inlägg, plus att ha pratat med mina föräldrar, har jag blivit påmind om saker jag absolut inte kom ihåg - gällande andra saker också.
Pappa var till och med tvungen att påminna mig om att vi var till Stockholm tillsammans och såg Melissa Horn trots att jag vet att det är ett av mina finaste minnen någonsin. Jag minns inte heller saker från långt tillbaka som jag ändå tidigare mindes - eller något av alla händelser som har hänt under min tid på sjukhuset. Allt är helt blankt. Minns inte ens var alla mina vänner håller hus eller håller på med. Jag upplever ibland som jag inte minns någonting. Och det känns som att jag är så ouppmärksam och obrydd när jag hela tiden får säga "jag kommer inte ihåg", men det är ju inte för att jag inte har lyssnat aktivt eller för att det inte är viktigt för mig, jag kommer helt enkelt bara inte ihåg. Och det är så sjukt obehagligt och irriterande.
Men en sak är bra med de här minnesstörningarna och det är att jag inte är säker på om jag ens minns mina tvångsritualer som jag har hemma. Det hade ju varit jävligt skönt att kunna göra allt på ett sätt och slippa styras av massvis med tvångsmässiga tankar.
