Icke inspirerande eller motiverande

Jag önskar att jag kunde vara mer inspirerande och motiverande, men jag vill inte liksom sitta här och ljuga om ni förstår. Då funderar jag på om det är bättre att jag skriver lite mindre om mitt mående och istället sparar det till min dagbok. Jag vet inte riktigt. Jag har även blivit otroligt glömsk och det märks främst när jag skriver. Mycket beror nog på ECT:n, annars vet jag inte riktigt vad det beror på. Jag kan få upp en mening i huvudet och glömma bort den innan jag har skrivit klart. Det handlar om allt jag skriver: blogginlägg, dagbok, dikter, sms...ja, vad som helst och det är otroligt störande. Jag ska dock få min sista behandling på onsdag så mitt minne kanske börjar komma tillbaka, men om min motivation gör det är ju en helt annan femma. Jag vill skriva som jag alltid har gjort, men det känns som att jag gör något fel när jag gör det när mina tankar är så himla svarta. Kanske framkommer inte det ens så då är det ju inga problem, men sprider jag något dåligt genom att vara öppen på min blogg, är det ju inte det bästa valet även om mitt antal läsare inte är speciellt stort.

En anledning till att jag skriver öppet är ju för att jag hoppas på att minska tabun en smula. Men jag önskar också att jag kunde skriva för att motivera och inspirera, fast jag vet inte hur det ska gå till när jag tänker och känner som jag gör. Jag kan verkligen inte skriva sådant jag önskar att jag kunde, för jag skriver om vad jag tänker och känner, och jag tänker och känner inte sådant. Det jag känner och tänker är inte ljust och jag har inte direkt motivationen till att gör det ljust heller. Min tanke är att jag inte kommer hålla på så mycket längre, och jag vet inte om mina sådana tankar är värda att yttra här.


Kommentarer
Matilda

Hej Sofia, jag hittade din blogg för några veckor sen. Jag har själv fått diagnosen bipolär, och det värsta är att jag känner mig så ensam. Känner inte annan som har psykisk ohälsa. Men det är skönt att läsa bloggar som din, då känner man sig mindre ensam. Fortsätt gärna

Svar: Hej Matilda, vad roligt att du har hittat hit :) Förstår att du kan känna dig ensam, men kom ihåg, du är ALDRIG ensam. Vi är många här ute som delar liknande upplevelser och känslor. Kramar <3
Sofia Kihlström

2017-01-21 @ 22:52:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0