Det är något jag har börjat tänka på mer och mer. Jag har fått höra det många gånger men jag har inte riktigt tänkt på det förut och det är vilka konsekvenser ett självmord skulle bidra med - främst av allt hur det skulle påverka andra. Å ena sidan tror jag inte att någon skulle bry sig för seriöst, varför skulle någon? Å andra sidan har jag ju faktiskt hört vad de som står mig nära har sagt till mig, bland annat att jag skulle förstöra deras liv om jag tog bort mig. Det är svårt att förstå det där, att man genom att bara göra sig själv illa och/eller ta bort sig skulle kunna skada andra människor. Genom att begå självmord tar jag mig själv rätten att påverka andras liv, vilket är långt ifrån okej egentligen, men jag ser ingen annan utväg. Att påverka andra är långt ifrån min mening, men av vad andra har sagt till mig, är det vad jag gör. Trots att jag har börjat förstår det, är det svårt att ta in att jag påverkar andra genom att lämna alla. 

När jag tänker på vilka jag skulle lämna och hur de skulle drabbas och samtidigt febrilt letar efter sätt att ta bort mig på, då uppstår en stor konflikt i mitt huvud. Jag vill ju inte göra illa de jag älskar allra mest, men samtidigt står jag inte ut längre med mig själv eller att leva. Jag vill ju inte lämna folk när de är i tron att jag vill lämna dem, för det vill jag verkligen inte. Anledningen är bara mig själv, även om det påverkar andra så vet jag att jag egentligen inte borde göra det, men som sagt vet jag inte hur jag ska stå ut.

Jag har aldrig haft problem med varken släkt eller familj, jag har alltid haft det toppenbra. Samma sak med vänner; inte det minsta problem, inte någonsin. Så det är ju inte någon annan som har gjort det minsta fel - för det hela ligger hos mig. Det gör det hela så mycket svårare när jag faktiskt vet om att jag gör andra illa utan att de har gjort illa mig. Jag vet att målet med mina tankar är att jag ska dö för att jag ska få det lättare, men jag vet att om jag lämnar alla kommer det skada folk och det vill jag absolut inte. 

Men det kommer det.

Den här vetskapen har jag och det gör mitt val, att ta bort mig, otroligt egoistiskt - trots att göra andra illa är det sista jag vill. Jag vill inte göra andra illa, men den vetskapen att jag måste stå ut med mig själv lite till, gör mig galen. Jag kan inte. Jag bara kan inte. Nu sitter jag ju fast på en låst, psykiatrisk avdelning och kan inte göra det här rent formellt, så jag kan ju inte fullfölja min plan just nu. Men oavsett när jag gör det kommer jag såra vissa - åtminstone om det de säger är sant: att jag skadar dem. Och det vill jag ju absolut inte, men samtidigt vill jag skada mig. För jag står inte ut.