Ännu en fortsättning
Jag har ingen lust alls att skriva. Allt känns fel. Jag gör fel. Måste göra en massa saker bara för att tankarna säger det. Efter ytterligare ett tankekaos som skadade så fick jag träffa en AT-läkare som kollade så att mitt yttre var okej. Hon trodde medicinen jag hade fått utsatt för ett tag sedan ändå hade hjälpt lite mot mina tvångstankar, men att den nya medicinen var kanske bra ändå. Det här med mediciner förstår jag mig verkligen inte på, jag är inte van vid det. Men jag ska försöka göra det jag kan på ett bra sätt, men det är bara så jävla svårt. Jag vet inte ens hur jag ska förklara vad som händer i skallen när tankarna kommer. Jag kan som inte stå emot för jag känner mig skyldig till att följa dem. Jag vet inte ens. Jag får en tanke, tänker på den lite för länge, får en oerhört stark känsla att jag måste följa den och sedan måste jag bara göra det.
Hej!
Har följt din blogg ett tag och din situation. Vill bara säga att vi tror på dig. Det finns alltid fler skäl att finnas än inte göra det. Du är en överlevare - du kan med din erfarenhet hjälpa andra.
Kämpa - vi tänker på dig.
Kram Anna-Lena o Anders B
Du fixar de Sofia! Jag tror på dig! Gör inte som mig och ta en överdos, de märker de som de gjorde för mig och om de inte hade märkt de så hade jag inte överlevt...med de vill jag säga att kämpa, vi kan kämpa tillsammans och jag tror verkligen på dig, en vacker dag kommer de bli bra, kanske själv ska ta åt mig av dessa ord, vet hur svårt de är, känner att jag är i ganska samma sits, men finns för dig de ska du veta, fast jag är bakom låsta dörrar som du, men jag är övertygad att du kommer fixa de trots att de inte känns som de nu. Massor med kramar från din lilla vän ❤❤
