Försvinn självskadetankar, försvinn!
Hela dagen har i princip gått åt till att inte skada mig - och jag har klarat mig trots att tankarna maler och maler. Fast samtidigt har jag hellre tankarna på att skada mig än de andra, ännu mörkare tankarna på att dö. Jag vet inte om det är ett sätt att fly och distrahera mig från dödstankarna som skadetankarna har kommit tillbaka, men det gör nästan detsamma. Okej, inte för att det var så jättelänge sedan jag skadade mig sist, men ändå så pass länge att jag kan säga att tankarna har varit borta, men nu är de alltså här igen. Idag har jag stått emot. Hoppas bara jag kan somna och släppa det här för en stund trots att tanken har gått så långt. Jag vill helst inte behöva tvingas gå upp inatt bara för att jag inte kan stå emot. För jag kan stå emot. Jag har gjort det hela dagen. Jag kan. Jag kan. Jag kan. Jag ska!
jag har dom tankarna också hela tiden... står knappt ut!