Då har jag ännu en gång lyckats klättra uppåt bland de högre siffrorna gällande självskadefria dagar. Sommaren är snart här och jag ska bannemig ha på mig såväl kortärmat som linnen om jag så vill. Trots att det, på ärren, inte ser ut som att det var fem månader sedan då det tydligen hade bildats någon slags hinna (?). För vi måste våga vara öppna med sådant här. Jag menar inte att själva problemet ska normaliseras - absolut inte! Men att det inte ska behöva vara skämmigt att man har mått eller mår dåligt. Flera har mått dåligt på ett sådant sätt att det kan synas även efteråt - däribland sådant självskadebeteende som skapar ärr. Om fler vågar kliva ut ur skuggan och sluta dölja sådant som inte ska behöva döljas (menar alltså ärr, nya sår tycker i alla fall jag är för triggande och bör döljas tills de har läkt), kommer det inte få folk att tappa hakan lika ofta. Har man aldrig kommit i kontakt med det, såklart man stirrar och kanske har fördomar. Får man kunskap minskar förhoppningsvis fördomarna. Och vi bryter tabun.