Jaha du. Jag vet inte ens. Har inte ens känslor att utgå ifrån. Känner mig mest tom. Men någonstans vet jag att öppenhet hjälper mig att både erkänna och gå vidare. När jag skriver kan jag sedan släppa. Men jag vet inte riktigt hur en skriver utan känslor.
För att göra historien kort:
Överdoserade i rent tvång förra lördagen. Har legat på IVA och medicinavdelningen sedan i måndags. Suicidtankarna har bara vuxit. Stack från sjukhuset i lördags. Blev hittad på kvällen och förd tillbaka av polisen. Ligger återigen på medicin med motgift på LPT. Har vak för första gången och det kväver mig. Behöver min ensamma tid. Samtidigt som detta gör det omöjligt för mig att följa alla tvång.
Förutom tvångstankar är jag rätt tom. Känner mig inte ens ledsen. Bara helt och hållet tom.
Jag vill egentligen inte prata om det. Men nu är jag ärlig. Och kan äntligen andas lite.