Jag hade nyligen ett sådant bra läkarbesök och det känns verkligen jättebra! Jag har aldrig träffat läkaren jag träffade, men hon lyssnade verkligen och var bara allmänt-super-mega-bra. Permissionerna jag ville ha såg ut att kunna bli av så det kändes ju jätteskönt. I och för sig hade jag hellre viljat vara på sjukhuset när det är den här högtiden eftersom jag inte är ett sådant stort fan av den, men det kommer hem alldeles för många bra personer som jag gillar och gärna vill träffa för att jag ska kunna stanna här och gräva ner mig. Sedan ska vi göra en stor förändring i mina mediciner på grund av att de två sorter jag fått inte har fungerat speciellt bra och jag har stått på dem sedan i typ augusti. Dessutom när fortsatt användning av dem skapar risk för diabetes är det lämpligast att ta bort dem. Jag vet att det inte ska spela någon roll, men har man en bakgrund med åtta år av ätstörningar och nyligen fått höra av sin mormor att man har blivit tjock så känns det dessutom bra att medicinerna en har ätit de senaste månaderna både är otroligt vikt- och aptitökande. Att det förmodligen är därför en har skjutit upp i vikt och i aptit - något en inte ens har tänkt på att det har berott på. Inte för att jag tycker som många andra, att tjock är det värsta en människa kan bli (jag tycker det egentligen har ganska liten betydelse), men jag har fått ett svar på varför saker och ting har blivit som de har blivit och det är ju alltid skönt. Nu ska jag i alla fall börja med en ny medicin som troligen ska hjälpa mig bättre. Ska även fortsätta med ECT:n några gånger till och se hur det blir. Annars känns det väl rätt meningslöst det mesta eftersom jag fortfarande har starka tankar på att ta mitt liv, men nu är väl medicineringen till att börja med mest till för att minska mitt tvång och mina självskadehandlingar. Jag kan inte säga än så länge hur jag tycker att det verkar, men jag tror att jag tycker mig känna en minskad grad av tvångstankarna sedan jag började med ECT:n så det är ju positivt. Annars har jag varken kräkts eller skadat mig på tre dagar och det är ju alltid något. Det som jag nämnde att min käre mormor uttryckte sig om (min vikt) var ju den utlösande faktorn till att jag bröt mitt långa kräkuppehåll, men det känns på något vis lättare nu att hantera när jag vet orsaken. Det kändes skönt också att läkaren ville minska på mina mediciner nu när de ändå inte ger någon vidare effekt. En klok läkare.