Vet inte hur jag ska prata om det. För allt är så självklart. Samtidigt så himla rörigt. Tvång. Dessa tvång. Som jag har sagt har de varit med mig på ett eller annat sätt sedan jag var fyra, men jag har nog aldrig riktigt reflekterat hur himla starka tvångstankarna och tvångshandlingarna kan bli (det märks dessutom inte förrän man försöker gå emot dem). När personal frågar hur jag står ut svarar jag med ett skratt "nä men jag är väl van". Jag har så nära till skratt, oavsett vad det handlar om. Men så är det ju så, det är lite lustigt hur en så lätt blir van. Och då blir det också svårt att prata om. "Mina tvång? Jaha? Ömm...jo jag har väl lite tvång kring olika saker." Precis, det är svårt att riktigt peka ut vad som är vad. Och var går t ex gränsen vid när det är en rutin och när det är tvång? Vad är vad liksom? Jag har blivit ombedd att skriva lite om det, men det är så svårt när jag knappt vet själv.

I fredags blev jag som sagt utskriven på ÖPT. Jag hann inte ens vara ute i en minut så hade de första tabletterna passerat mitt svalg. Det var där och då jag insåg att jag behövde hjälp. För det jag gjorde var helt utom kontroll. Jag var slav under tvången. För där och då ville jag inte dö. Jag orkade förvisso inte leva. Men jag ville inte dö. Jag följde bara det tankarna sa åt mig att göra. De skrek åt mig att köpa de där tabletterna exakt när jag blev utskriven, exakt hur många och exakt var jag skulle ta dem. Och nu ligger jag här igen på avdelning 25 med LPT och vak efter en betydligt kortare period med motgift (20h till skillnad från förra gångens 11 dagar). Men ändå här igen. För när tvånget var följt ringde jag pappa. Helt enkelt för att det jag hade gjort inte var i suicidsyfte - jag hade bara gjort det tankarna skrikigt åt mig när jag har varit inlagd här den senaste tiden, det de ofta säger åt mig att göra: "följ tanken du tänkte". När jag har tänkt på en tanke lite för länge så blir det ett tvång jag måste följa. Det kan vara vad som helst, allt från att gå på ett visst sätt till att ta ett x antal tabletter en viss tidpunkt en viss dag. Jag har försökt tänka ut och sortera lite bättre och i stora drag är det tre grunder eller vad man ska kalla det:
renlighet,
att göra mig själv illa på ett eller annat sätt
och sedan har jag även tvångstankar om att jag är rädd för att göra andra illa eller göra saker som absolut går emot mina värderingar.

Vissa saker gör jag på rutin, andra gör jag för att jag har tänkt en tanke på att jag måste göra det och somliga är mer svårförklarliga. Någon sa att många av mina tvång var av "upprepningskaraktär" - att jag upprepar saker - vilket stämmer på mycket: jag måste ofta göra en sak på samma sätt eller mer nästa gång. Vissa tvång är lättare att gömma, andra är svårare och somliga är helt omöjliga att utföra i vissa sammanhang. Här på avdelningen har de gjort vissa tvång omöjliga att följa med helt andra medel, t ex göra kranen obrukbar på 1...2...sätt:

Skriv inläggstext