Jag skrev det här på min instagram, men det gäller allt så jag lägger in det här också.

Jag får kämpa varje gång för att inte ta bort det jag skriver. Så fort jag skriver om mig själv och psykisk ohälsa - eller bara känslor som inte enbart är positiva - känns det som att jag har gjort något fel, att jag har begått något slags brott. Att alla bara stirrar på det jag har skrivit och blir galna. Gör jag fel? Får jag göra så här? Tycker folk att jag är jobbig? Puckad? Tror de att jag bara vill ha uppmärksamhet? Eller förstår de att jag vill uppmärksamma, dela med mig av erfarenheter, krossa tabun?

Varje gång jag skriver något som har med mig och psykisk ohälsa att göra, får jag kämpa för att låta det vara kvar. På grund av den skam jag känner. För allt jag skriver. För allt jag är med om. För allt jag är. Men varje gång jag tänker klicka på den där knappen som raderar allt, då inser jag att det är just radera jag inte får göra. För tystnaden om ämnet kommer inte brytas för att en inte vågar tala. Och förhoppningsvis låter jag mina ord vara kvar ännu en gång. Så idag är det här det enda jag skriver om. Det jag ska försöka låta vara kvar. För om ingen skriver om det "förbjudna", hur ska det då någonsin bil tillåtet?