Innan konserten fick jag en hälsning av Melissa. Emma som har en chef vars man spelar i bandet hade ordnat med det åt mig under den här perioden då det har varit väldigt jobbigt och idag fick jag den alltså. Det gjorde mig överlycklig innan ens spelningen hade börjat. Tack Emma. Tack Melissa. Stod längst fram mot scenen. Bytte blickar och leenden ett flertal gånger med Melissa under den 1,5h som hon spelade. Fick vinkningar och en tummen upp i slutet innan hon klev av scenen. Musiken var underbar. Upplevelsen var underbar. Allt var bara fantastiskt.

Fick inte några värst bra bilder, men jag filmade desto mer istället (förutom två snuttar av två låtar där jag fotade lite smått). Jag vill ju som vara där helt, men samtidigt ha minnen därifrån och det går bättre att filma för då bara hoppades jag på att pricka rätt och sedan hade jag all fokus på scenen och alla sinnena med musiken.

Foto från Gröna Lunds facebooksida. Fotograf: Viktor Wallström, Rockfoto

Jag bara stod där. Njöt. Sjöng med. Log. Och kände en sådan jävla lycka. Idag ska jag sätta mig på tåget hem och äntligen kolla på det jag har filmat som jag har hållit mig från att kolla på.

Vet inte hur jag ska förklara. Det var bara otroligt bra. Som jag såg att någon hade skrivit på instagram: det är ingen idé att försöka förklara, hennes ord slår ändå allt.