So I made up my mind it must come to an end. Look at me now. Will I ever learn?

Så arg. Så ledsen. Och besviken.
Inte på just idag. Idag har inget speciellt hänt.
Inte igår heller.
Eller förra veckan.
Eller förra året.
Och det är just det. Inget har hänt. Annat än att frasen "måste fixa detta en gång för alla" har blivit mer än uttjatad.
Och jag försöker förstå. Vad det är som får mig att stanna kvar. För uppenbarligen är det ju något positivt.
Det jag gör har blivit mitt "normala" liv.
Det jag inte gör...ja, det gör jag inte.
Jag försöker finna det som gör det så bra. Men jag letar förgäves.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0