Det vi jobbar med denna vecka från mindfulnessavsnittet är att beskriva, som är vad man gör (liksom observera som vi gjorde förra veckan är), och att inte värdera, som är hur man gör det (liksom att göra en sak i taget som vi gjorde förra veckan är).

Att värdera är att fälla ett positivt eller negativt omdöme om något eller någon som ”bra”, ”dåligt”, ”fint”, ”fult” osv. Detta är något vi har lätt för men som dock ofta skapar känslomässiga berg- och dalbanor och skapar onödigt lidande då värderande omdömen leder till starka känslor. Det fyller olika funktioner för oss som om man ska berätta om något är normalt eller når upp till standard, när man ska uttrycka personliga åsikter eller smaker och det är även ett sätt att slippa ta ansvar och visa oss sårbara. Ibland kan det dock behövas värderande, t ex för lärare som ger betyg, men i överlag värderar vi alldeles för ofta.

Istället kan vi då beskriva.

Beskriva ligger nära observera och det kan vara svårt att se skillnaden. Observera gör vi bara en kort stund innan vi börjar sätta ord på det och det är det som är att beskriva. Om något är nytt där vi saknar beskrivande ord observerar vi ofta under en längre tid. Att beskriva innebär att man sätter ord på händelser och kroppsliga sensationer som "stolen är kall", "mitt hjärta slår fort". När man beskriver måste man skilja på fakta och tankar. T ex "jag är ful" är en tanke (en värderande tanke dessutom) och är inte samma sak som att vara ful. Man måste även skilja på tankar och känslor. "Jag känner att ingen tycker om mig" är en tanke och "jag tänker att ingen tycker om mig och det gör mig ledsen" är en beskrivning. Man kan försöka ta ett steg tillbaka, inte börja bråttas med tankarna och känslorna, utan beskriva vad vi tänker och vad vi känner för det gör det oftast lättare att reda ut och hantera de smärtsamma känslorna. Det handlar inte om att se saker positivt eller negativt, utan om att vi oftast inte behöver värdera alls. 

När man är medvetet närvarande fokuserar man itsället på konsekvenser av ett beteende. Istället för värderingen "du uppför dig vidrigt" är "det du gör just nu gör mig ledsen" förmodligen något som i alla fall har chans att ändra beteendet.

Vissa saker är lite kluriga att veta om det är en värdering eller beskrivning och vissa saker kan dessutom variera mellan personer, men generellt sett är det en värdering om det väcker någon form av känslor, positiva som negativa. Om man märker att man dömer kan man just observera och sedan beskriva det. T ex "nu tänkte jag att stolen är ful", "oj det där är en dömande tanke".

Det är inte meningen att vi ska bli bäst på att beskriva hur en stol ser ut eller hur frukten smakar, utan att bli bättre på att inte döma oss själva och andra.