Acceptans är veckans tema och det är verkligen något som är viktigt tycker jag personligen. Med acceptans menas inte att "gilla läget" som många kan tolka det som, utan mer att se verkligheten som den är, inse. 

Vi behöver bland annat acceptera oss själva och våra begränsningar, andra personer och deras begränsningar, vår kropp - både utseendet och dess inre funktioner -, vår historia, känslor, tankar, händelser, mitt liv som det ser ut just nu och min oförmåga att acceptera. För det är svårt att acceptera. Vi tror att ifall vi vägrar att se hur det egentligen är så kommer det negativa och smärtsamma att försvinna. På färdighetsträningen såg vi en liten del av en typ informationsfilm skulle jag tro, där bl a acceptans var på tapeten. Tre punkter som togs upp var: 1, se verkligheten precis som den är, 2, allt har en orsak och 3, livet är värt att leva trots att det finns smärta. Angående punkt nummer 2 så tänker vi ofta att saker inte "borde" vara si eller så, tänker att "det där skulle inte ha hänt". Det är inte acceptans. Man måste se orsakerna till varför det faktiskt är så här. Hon i filmen tog ett extremt exempel om en pojke som körde nerför en backe och över en väg och blev ihjälkörd av en bil och sa att det visst skulle ha hänt. Inte att det var bra eller att hon menade att man skulle gilla det, men utifrån orsakerna (han cyklade fort, det fanns ingen stoppskylt eller trafikljus i korsningen osv) så borde det som hände ha hänt. Varför vi annars har så svårt att acceptera kan bero på kultur och att vi hela tiden matas med Quick fix och icke-acceptans.

Acceptans är nödvändigt för att det hjälper oss att slippa onödigt lidande (smärta + icke-acceptans = lidande). När vi kämpar emot skapas mer lidande än vad det smärta vi har i stunden egentligen ger. 

Motsatsen till acceptans är ovillighet, egensinne. Som att inte göra det som fungerar, inte göra nödvändiga förändringar, förneka, ge upp, sitta bredvid och inte delta och att förstöra (ett exempel var att om man inte vill fika på stället kompisen vill, men säger ingenting utan är istället sur och otålig medan man är där och alltså förstör).