Döm inte människan efter ärren

I can tell where you've been
from the marks on your wrists.
 
Eller inte.
 
Nej, man kan inte veta var någon har varit, eller hur någon har haft det bara för att hen har ärr (som för övrigt inte behöver vara på handlederna eller armarna). Du kan veta att något har varit och/eller är jobbigt, men du kan aldrig veta vad som har hänt. Vad personen har gått igenom. Ta inte avstånd. Dra inte förhastade slutsatser som gör att du drar dig undan. Att fråga rakt ut kan vara känsligt, men hellre fråga än att döma ut. Fråga försiktigt och med en vilja till förståelse. Kanske är detta problem helt obegripligt för dig, men istället för att bara stirra, spekulera och ta avstånd, visa att du bryr dig. Fråga för att du vill förstå. Acceptera även ett eventuellt obefintligt svar och försök bara se bortom ärren. För alla människor har ärr av något slag. Det är bara det att de har kommit till på olika sätt, vissa är synliga, andra sitter inombords. Jag förstår att det kan vara ovant och därför obekvämt för vissa, men de är inte farliga. Ärren säger inte så mycket. Möt inte dem - möt människan - jag lovar att hen har så mycket mer att berätta!
 
"Scars, that's all they are."

Kommentarer
Sanna

Amen, så sant så!!

2015-11-09 @ 18:46:11
URL: http://myfairytaleneverends.blogg.se
Annika

Du har så rätt. Man ska våga fråga istället för att stirra. Kram.

Svar: Ja eller hur, allt blir ju mycket lättare om man vågar vara öppen och fråga.
Sofia Kihlström

2015-11-09 @ 19:01:33
URL: http://ladyochlufsen.blogg.se
Anonym

Bra inlägg, du har helt rätt i det du skriver! Hoppas många läser det och tar efter.

Svar: Tack så mycket! Vad glad jag blir! :)
Sofia Kihlström

2015-11-09 @ 19:01:38
URL: http://hamr.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0