Att dina sår inte är djupa. Att du inte är underviktig. Att du inte har försökt begå självmord. Att du aldrig har varit med om något traumatiskt.

Det behöver inte betyda att du inte kan må dåligt. Det sitter inte i djupheten (ens ett ord?). Eller vikten. Eller närheten till att slockna för gott. Det sitter i huvudet. Och ens huvud kan ingen se. Därför går många på det synliga, och definierar problemen utifrån det. Men saken är den att det är så mycket som inte syns. Att säga till en som har skadat sig att det inte var tillräckligt djupt, till en med en ätstörning att hen inte är smal, eller till en med depression att det inte kan vara så farligt för hen inte försökt ta sitt liv....det är bara ren och skär idioti. Det gör inget annat än att man inte känner sig tagen på allvar och kanske dessutom känner press att man måste "må sämre" för att få hjälp. Och vem ser inte att det är en otroligt dålig start? Om man söker hjälp ska man ju få den hjälpen för att bli bättre, inte ta till destruktiva metoder för att på något sätt "visa" att man mår dåligt. Nej jag förstår inte logiken i det. Så snälla, kom ihåg en sak: säg aldrig att någon inte mår "tillräckligt dåligt" (vad det nu är).