Med det är bättre nu va?

Vad är det här med den obligatoriska följdfrågan "men det är bättre nu va?" ? Eller man bör nog snarare kalla det för ett påstående. Hur kommer det sig att den meningen alltid yttrar sig när jag har förklarat lite snabbt om att jag inte mår så bra, behandlas för en ätstörning och så vidare? Alltid när jag öppnar mig får jag höra det. Och vad ska man svara? Att det inte är ett dugg bra eller ska man bara hålla med? Jag försöker säga lite sådär "njaaa..." för att få det att gå smidigt men samtidigt inte säga att allt är frid och fröjd när det inte är det. Jag säger ofta att jag mår bra, men när jag väl har öppnat mig då säger jag som det är.

Men tillbaka till ämnet. Varför vill folk få så fort som möjligt det försäkrat att personen de pratar med är kvitt alla sina problem? Är det skrämmande att någon mår dåligt? Jag tror nästan det. Jag har märkt på mig själv att när någon i min närhet mår dåligt och personen gör något som visar på förbättring, då tänker jag genast att personen mår bättre. Men jag vet att det inte går så snabbt. Men man vill ju så gärna att alla ska må bra, så man tolkar saker som friskhetstecken, men man måste komma underfund med om ens tankar går så. De kan lätt förvirra en och förvränga den verkliga bilden bara för att ens önskan att någon ska må bra är så stark.

Både utomstående och den som mår dåligt måste se verkligheten för att det ska bli bättre - inte göra sin egna önskning till sanningen. Man måste acceptera läget och jobba utifrån det. För det är inte så roligt själv att få ett påstående att man mår toppen när det i själva verket är botten.

Kommentarer
Elina

Känner så igen mig i det du skrev!
Kram på dig vännen! ❤

Svar: Eller hur! Du med finis ❤️
Sofia Kihlström

2014-06-02 @ 19:43:25
URL: http://elajnsan.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0