Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här
Jag vet var, jag vet inte hur.
Har trasslat in mig någonstans utan att jag märkte det.
Och ingen såg. Inte ens jag.
Men när jag väl är medveten, är jag så förbannat hänsynsfull.
Inte besvära, inte ta plats, inte ta emot.
Allt på min egen bekostnad.
Fast vad gör det egentligen.
Jag är ändå inte värd det.
Och vad ska jag med det till. När jag vet hur.
Kommentarer
Trackback
