Don't lose yourself or your hope
Att klamra sig för hårt fast vid något kan skada.
Men att ha något som håller en uppe.
Om bara så ett tag. Kan vara värdefullt.
Och då bör man ta vara på chansen.
Och klamra sig fast. Hårt, hårt, hårt.
För att rädda sig själv.
Från sig själv.
Från nuet.
Från smärtan.
Inte tänka på något annat än att klara det just nu.
Stunden då det inte finns något att hålla i, den kommer.
Antingen får man ett stadigare grepp om något annat.
Eller så faller man hårt.
Men det är värt att chansa.
För att slippa smärtan för ett tag.
Det kan vara värt att ta smällen.
Och leva på hoppet så länge det går.
Och jag försöker säga till mig själv att det är härligt.
Att ha hopp.
Men ändå så plågsamt.
För det finns en väntan som aldrig vill gå över.
Och tiden känns så lång.
Men man borde njuta av den.
För där det finns hopp är det ändå lite fint.
Så njut nu för fan!
Dommen kommer.
I sinom tid
Kommentarer
Trackback
