Jag vet att jag inte är någon siffra.

Jag vet att det är insidan som räknas.

Jag vet att det inte ska spela någon jävla roll vad jag väger. 

Men.

Detta men. 

Det är svårt att ta det med en klackspark. På grund av samhällets ideal och normer. Och på grund av mina problem med både mat, träning och kropp som har en stark koppling till detta.

Jag har gått upp i vikt sedan jag hade magrutor.

Sedan jag blev inkallad till skolsköterskan för att hon tyckte att jag hade gått ner i vikt. 

Sedan jag började gymnasiet också.

Svart på vitt.

Det borde inte betyda något.

Men det betyder hela världen.

Hade det varit någon annan hade det inte spelat någon roll för mig. Inte förändrar det personen liksom.

Men jag hatar på mig själv minst en gång i timmen, varje dag, över detta.

Som jag inte borde göra. För det är ett sådant obetydelsefullt problem egentligen.

Jag vet det mycket väl, men ändå kan det betyda så mycket.

Det är löjligt att tänka att jag är en sämre människa nu på grund av det, jag vet det också.

Men ändå tror jag att min familj tycker att jag är misslyckad.

Att mina vänner äcklas av mig.

Och att alla andra ser mig som jag gör.

Det är jag som tycker att jag är misslyckad.

Det är jag som äcklas av mig.

Och om någon av mina andra påståenden stämmer så säger det ju mer om de personerna än det säger om mig.

Men rent logiskt sett så ver jag att de är bättre människor än så.

Men tankarna är inte alltid logiska. Nästan aldrig faktiskt.

 

De jävla siffrorna på vågen. Siffrorna på storlekslappen. Och Siffrorna på måttbandet.

På grund av dem mår jag illa när jag kollar mig i spegeln.

För att jag inte är som förr.

För att jag inte är som jag vill.

För att jag ser ut som jag gör.

 

Ett sådant litet problem som blir så stort.

Som fyller nästan hela ens tid.

Som gör att man inte kan göra det man i alla fall har lite lust med.

Men när det lilla problemet blir stort och ett invant mönster. Då är det svårt att ta med en klackspark.

Men det kan gå med några sparkar här och några sparkar där.

Det måste gå.

Att tycka om sig själv. Precis som man är. Trots att man väger x kg mer än förut.

För om ingen annan är en siffra.

Om ingen annans vikt spelar någon roll.

Då borde det gälla samma sak för mig.

Jag vill så gärna tro det.