Jag har insett att jag kommer få ta emot svåra ord. Ord som är som tagna från ätstörningsmonstret. Fast de är från vanliga människor. Släkt och vänner till och med. Det finns alltid folk som pratar det språket. Bara för att jag försöker ändra på mig betyder det inte att hela världen gör det. 

På min resa kommer jag få möta de som snackar om hur mycket de har gått ner i vikt och vilka dieter de ha prövat när jag precis har börjat kontrollera den kontrollförlust som skrotandet av vågen innebär. 

Det kommer vara de som påpekar för mig, andra och för sig själva vad som är nyttigt och inte när jag precis har köpt en glass trots att tankarna säger något annat.

Det kommer fortfarande vara folk som dömer andra människor efter deras vikt och vänner som kommer klaga på att de själva är för tjocka för ett visst klädesplagg i samma stund som jag har tagit på mig kort klänning.

Det kommer vara folk som berättar hur mycket de har tränat och kan därmed äta lite glass medan jag inte har tränat alls.

Sedan kommer det finnas de som ständigt måste påpeka vilka måltider de har missat under dagen eller hur lite de har ätit just när jag har ätit enligt mitt matschema hela dagen.

 

Folk kommer alltid snacka triggande ämnen. Jag kan inte kontrollera det. Men jag - och alla ni andra som kämpar - har även detta snack att kämpa mot. Inte nödvändigtvis ta kampen att ifrågasätta dem - det kan man göra när den andra kampen är vunnen - men att försöka se bortom deras dumma uttalanden och inse att det inte hjälper en på vägen uppåt. Att de har helt andra förutsättningar. Det är lätt att säga men svårare att göra när kanske ens vän börjar rabbla kalorierna i maten man ska äta. Men det är så svårt att hela tiden befinna sig på ett ställe där triggande snack inte förekommer. För hela vårt samhälle är smittat.

 

Låt inte andras ord stoppa er!