Jag har har inte skrivit här så mycket på sistione. Och jag ska inte komma och ursäkta mig med att jag inte har tid; tid har man alltid, det hänger bara på planering och prioritering.
Så tid har jag. Men någor annat jag också har är livslust. Jag ska inte säga föralltid. För det brukar ofta sluta med att jag har sönder botten när jag tar ut segern i förskott. Men just nu. Denna vecka. Denna månad.
Jag fick sluta mitt möte med min DBT-kontakt efter en halvtimme igår för att vi inte hade något mer att prata om. Jag fick min behandlare från ätstörningsmottagningen (fortfarande förvirrad huruvida de har bytt från "enheten" till "mottagningen" eller inte) att le så många gånger som jag aldrig tidigare fått henne att göra under hela vår tid. Och hon sa att hon såg på mig att jag var mer levande.
Rätt.
För det är jag.
Och det är en sådan befrielse att inte ständigt ha tankar om allt möjligt som demonerna viskar. Att faktiskt kunna se framemot någon händelse nästa dag. Eller dagen därpå. Eller - hör och häpna - ha svaga framtidstankar. Att inte vara rädd för att se längre än till natten. Att inte dra sig fram varje steg.
Och det är just sådana här stunder man måste försöka komma ihåg när det är nattsvart. Trots att det är svårt.
Men jag vet. Och nu vet ni också. Att det faktiskt kan vara så här bra. Det finns något bättre än att ligga på ett toalettgolv och vänta på döden.
Just nu är det så här. Det kanske är annorlunda om en timme. Men nu är det så här. Och jag ska ju lära mig att leva medvetet närvarande - vara mindful - i DBT:n så småningom.
Så nu är det bra.
Inte bara för att jag gör roliga saker. Visst händer det en del roligt, men just bara för att jag faktiskt inte hela tiden föreställer mig situationer som tar mig bort från denna värld. För att jag inte är konstant rädd.
Inte för att jag känner glädje (nog för att det är en väldigt trevlig känsla), utan helt enkelt för att jag inte endast känner meningslöshet.
Inte bara för saker jag känner och har. För saker jag inte känner och har.
Det kan komma ljusa stunder. Det kommer ljusa stunder. Håll "bara" ut. <3
(Och för mig är i alla fall mina fyra fina vänner ovanför inte några som gör saken sämre)
