Det finns så mycket i mitt huvud. Som måste ut.

Men det är fast. Där inne. Och river. Sliter. Biter.

Och jag vet inte vad det är. Och jag känner mig därför tom.

Trots att jag vet att det är fullt. 

Så full så jag är tom. Så tom så jag är full.

Tankar. Känslor. Frågor.

Inget förnuft. Ingen logik.

Okontrollerat virvlar alt runt där. Som under rusningstrafik där alla kör efter sina regler.

 

Fortfarande fult. Ännu fullare. Ännu rörigare

Natten väntar på mig. Inte för att låta mig sova, eller ens vila, men för att hålla koll.

Och orden tog precis slut. Jag måste gå. Innan natten hämtar mig.