Man vet vad som är rätt. Man vet vad som är fel.

Ibland är det det svåraste. Men också mest värdefulla.
Fin blogg, fina ord, fina bilder.

Tack för din kommentar. Och DET är också svårt, det där med samtalet. Fick dock svar av en klok bekant som skrev: "Vill jag inte prata dieter kan jag säga ifrån och be de andra runt bordet sluta. Då kan de 1) förstå mig och byta ämne 2) byta ämne men inte förstå mig och tycka jag är tråkig 3) inte förstå och inte byta ämne varpå jag kan A) gå därifrån eller B) stå ut. Om 1) har vår relation blivit bättre, om 2) eller 3) kommer vi kanske inte vara vänner i längden ändå eftersom vi uppenbart är väldigt olika som personer och då kanske det är lika bra att vi går skilda vägar. Det samma gäller kring andra ämnen: om en väninna är ofrivilligt barnlös är det kanske onödigt att prata bebisar i hennes närhet, även om jag gärna gör det när hon är frånvarande. Det ena behöver inte utesluta det andra, men om respekten för ens vänner får vara vägledande kanske det går att avstå från ett visst samtalsämne för att slippa göra någon ledsen. För det vill jag ju inte"

Sant, eller hur? (Men samtidigt krävs ju viss styrka att säga ifrån, styrka jag inte vet om jag hade när jag var inne i det sjuka)

Ha en fin dag! //L