Denna vecka har varit lite upp-och-ner. Överallt. Men idag tog jag mod till mig och tog emot hjälpen jag fick utan att tänka att jag tar någons tid eller är besvärlig. Och tänk så bra det kan vara! Hon fick mig att se från ett annat perspektiv och nu tror jag att jag klarar den här stora stenen som kom och slog ner mig. För jag vet vad jag vill och att jag inte är kvar där jag var för ganska precis ett år sedan. Det gör ont att påminnas om hur det var, att det tog så lång tid innan jag fick någon form av riktig insikt. Eller om man ska kalla det mod eller motivation. Om jag hade vetat då. Hur mycket skit jag skulle få gå igenom. Innnan jag ens tog ett steg framåt. Då är jag osäker på om jag hade orkat göra något. Eller kanske hade jag insett att jag inte vill slösa bort tid, bara få det överstökat, bara komma igång. Men det har varit. Ingen idé att grubbla på om eller vad som hade kunnat hända och så vidare. Det gäller att ta beslut. Att ta dem flera gånger per dag. Att göra de där konkreta sakerna man faktiskt kan göra för sig själv. För jag vet vad jag vill. Jag vet var jag vill. 

 

Efter dagvården träffade jag två av mina fyra fina och om det än så bara var dryga timmen så var det underbart som alltid och dessutom ska vi ses ikväll, då även med en tredje fin. Vi har så mycket att prata om, skratta åt och bara ungås så de två och en halv timmarna igår efter skoltid  i skolan (fyra till halv sju), räckte inte riktigt till. Men snart ses vi igen så jag klagar inte. Mina underbara. De gav mig lite kraft idag som jag hade användning av när jag och min behandlare, vi kan kalla henne C, skulle träffas på stan för att gå på ett café. Tack och lov började vi så lätt som möjligt, med lite folk och inte något med allt för mycket ångestinnehåll och efter lite prat gick allt ändå bra. Sedan gjorde det ju inte saken sämre av att jag träffade finaste pultis på bussen och sedan pratade med en annan vän i telefonen en lång stund. 

 

Jag har diffusa planer inför helgen, men jag vill inte oroa mig. Jag vill kriga. Jag vill kämpa. Jag vill vinna tillbaka livet. För jag känner att jag inte har något annat val längre. Det är någonting bättre eller så är det ingenting alls. Och jag vet vad jag väljer. För jag vet att bara för att någon annan mår dåligt, betyder det inte att jag inte har rätt att må bra.

Jävlar vad mycket det blev nu....