Trassel

Ja, jag skriver ett till inlägg fast klockan är tre på natten. Har varit hos Izza med massvis med fina människor och kom hem vid ett. Skulle sova men såklart går det inte. Ja. Nej. Rätt. Fel. Hur. Vad. När. Om. Kanske. Borde. Måste. Ahhhhhh! Någon dag kommer jag förstå. Inte idag. Inte imorgon. Men någon dag. Just nu förstår jag ingenting. Jag förstår inte ens mig själv. Och jag vill försvinna. Men jag vet inte var. Jag vill att dagarna ska gå - det är därför jag stiger upp, för att gå och lägga mig igen. Fast samtidigt vill jag att de ska stå stilla och aldrig försvinna. Jag vill det ena och jag vill det andra och jag vill ingenting. Jag vet liksom inte...varför? Det är ett fullutvecklat inbördeskrig i min hjärna och jag vet vilken sida jag borde stötta, men jag känner också vilken sida jag borde vara på. Man får ta dagarna som de kommer. Försöka klara sig igenom dem, sätta upp små mål. Söndag....... Måndag...... Tisdag! Två dagar, det är väl ingenting? Fast jo. Det känns som det var en evighet sedan det var tre. Snart är det slut med skola också. Vi är dessutom lediga nu på måndag. Wihooo (!!!!) ropar alla och vill vara lediga på tisdag också. Jo, precis...wiho. Det är det som gör mig så rädd. När tre dagar känns så långa, hur kommer tio veckor då vara? Inga små mål att klara sig till. Bara ett stort, stort berg att klättra upp för.
 
 
 
 
 
Jag som brukar få kontroll på tankar
genom att skriva...Varför går det inte?
Hur ska jag nu få något klart för mig själv?
Fast jag kan väl skylla på att det är sent.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0