Jag är aldrig sjuk!

Den kör jag med ofta, för det är ju sant -  jag är aldrig sjuk. Jag har inte varit borta från skolan på grund av sjukdom sedan i fyran då jag fick magsjuka på grund av för många varmkorvar och smutsiga händer, typ.
 
Jag fick höra av en klok person att man, trots att det inte är det roligaste, kanske måste acceptera hur det är, hur man känner. Nu har jag insett att det inte är normalt att känna som jag gör. Jag har aldrig erkännt det för mig själv för jag är ju aldrig sjuk. Saken är den...jag har varit sjuk i fyra jävla år. Mer eller mindre. Nä, jag mår inte så himla bra just nu, men jag försöker så gott jag kan. Försöker att inte vara till besvär. Försöker att bara flyta med trots att jag är någon annanstans i tankarna. Och nä, jag äter inte när jag verkligen inte måste - jag får dåligt samvete bara av att prata om mat. Fast jag försöker att äta de gånger jag måste för att ni inte ska undra. För att ni ska tro att allt är bra, jag äter ju liksom. Då. Nä, jag mår inte bra efter att jag har ätit. Det finns bara en sak i mitt huvud då. Nä, jag är inte bara trött efter maten - jag försöker att lugna ner min ångest, min panik över att varenda cell i kroppen vill rena mig från smutsen. Ja, nu vet jag vad ångest är. Och ja, jag förskönar det hela, men det är så svårt att få någon att förstå. Att berätta hur det är med halva masken på känns så meningslöst ibland. Det blir en sanning som är så falsk, men ändå så sann som den kan bli för jag kan ju inte få någon att känna som jag gör, lika lite som någon annan kan få mig att känna som den gör.
 
"How can you understand something that you never had?"
 
När jag kan ta av mig masken helt är då jag vet att jag blir förstådd. Det är då den andra säger något och man kan nicka och svara ja på "känner du igen dig?". Fast jag är inte besviken över att jag är svår att förstå - jag förstår ju knappt mig själv - utan det räcker för mig att veta att någon finns där om jag vill prata - vilket jag inte alltid vill, men när. 
 
En annan klok person sa så här : "Jag tror att det dåliga händer bara för dem som klarar av det". Ja, kanske är det så. Man brukar ju säga att "Inget ont som inte för något gott med sig". Dock har jag svårt att se just nu vad detta skulle vara bra för, men om det är så som denna kloka människa sa så är det väl för att jag ska klara detta. E.N  D.A.G  I  S.Ä.N.D.E.R.
 
Jag måste sluta ljuga för mig själv. Livet är inte en dans på rosor. Jag har ångest före, under och efter en måltid. Jag känner som jag gör innan, under och efter träning. Jag tänker inte rätt, men jag vet inte heller vad som är rätt. Jag får helt enkelt acceptera att det är så här det är just nu och sluta ljuga.
 
 
Det tar emot dock...
Jag är inte frisk som en nötkärna.
Jag är sjuk. Jag har en ätstörning.
Men jag försöker. Så snälla, bli inte
för arga på mig. Det tjänar ingenting till.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0