Brandenburg concerto med Luleås Kulturskolas Kammarorkester

Jag minns så väl. Åh, det här stycket är så minnesladdat att det finns inte! Jag hade väl precis gått upp från Stråkstallet och fick spela andra fiol i detta stycke och höll verkligen på att kollapsa. Jag spelade de första fyra takterna och sedan var jag helt lost. Jag lovar! Jag var kanske med på någon not därefter, men sedan visste jag inte längre var vi var så jag luftspelade igenom hela låten - varje gång. Nu är jag så glad över att vi spelade den här igen så jag har något att mäta mig med. Det känns nämligen inte som att jag har blivit speciellt mycket bättre under åren, men här känner jag beviset. Jag spelar i första fiol (som i detta stycke är svårare än andra fiol  enligt mig om man jämför) och klarar mig igenom hela stycket. Visst missar jag lite noter här och var för det här med att spela snabbt över många strängar är verkligen inte min styrka, men jag vet var vi är, jag spelar det mesta och därmed kan jag märka att jag faktiskt har blivit bättre.                        
 
 
 
 
Otroligt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0