En sak leder till en annan och öppnar ännu en dörr

Idag har jag tänkt. Mycket.
Eller inte. Inte mer än vanligt.
Men jag har för en gångs skull kommit fram till något.
Att det är mitt fel. Helt och hållet.
Bara mitt.
Tråden började hos mig.
Och den har bara delat sig mer och mer.
Och mer och mer.
För några år sedan hade jag bara skrattat.
Eller till och med ett år sedan.
Om någon hade berättat om mig.
En sådan idiot. Aldrig det är jag.
Men jag bara överträffar mig själv.
Eller inte.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0