Sedan i våras har jag kännt att det inte riktigt har varit rätt. Eller alltid egentligen, men vi har försökt och försökt. Trott att vi ska klara det, att det ska bli bättre, men nu har jag insett att det inte är så. Det är bäst för oss bägge två att vi går skilda vägar. Trots allt underbart vi har gått igenom så måste vi tänka långsiktigt. Den bästa utvecklingen för oss är inte tillsammans. Jag behöver en lättare häst och Bonita behöver en duktigare ryttare.
Så är det.

Fast jag har aldrig träffat en mysigare häst så självklart kommer jag inte överge henne för gott. Det blir väl att hälsa på då och då, kanske.