Even if the stars and moon collide, I never want you back into my life
But at least I am who I am. Just a regular human
Denna söndag känns valet av vilken av alla låtar jag ska välja ganska självklart (om ni inte har märkt det så kommer musiken på söndagar och onsdagar - annars hade jag inte kunnat hålla mig utan lagt upp alla på en och samma gång).
Men som vanligt tänker jag inte skriva så mycket utan låta texten tala för sig själv. Hittade dock ingen video med text.
I'm still standing after all this time
I got an extreme makeover but ain't got you
Dock triggervarning för ätstörningar när de snackar vikt och sådant onödigt
Be strong, don't you give up hope, it will get hard
Who can live without it, I ask in all honesty, what would life be without a song?
Det är verkligen så här. Och därför älskar jag musik.
Och det kan beröra på många olika sätt. Personligen fastnar jag för texterna. Visst, den instrumentella delen är ju en del. Likaså rösten. Men har en låt en bra text så bryr jag mig inte så mycket om det andra. Nästan ingenting alls. Orden liksom sugs in i mig. Och då blir allt annat bra.
Bland all min musik har jag en spellista med speciella låtar med text som ger hopp. Som peppar. Som ger motivation.
I alla fall åt mig.
Vissa har jag hittat genom andra där låtarna också har betytt något för dem. Och jag är glad att de delade med sig av dem. Så att jag överhuvudtaget hittade dem. För musik kan göra så mycket. Med mig. Jag kan gå från att ligga på marken till att flyga i luften. Från svart till ljust. Från hopplöst till möjligt. Och jag hoppas att någon mer än jag kan känna samma sak.
Kanske är det någon som känner samma som mig, det där lilla extra, i vissa låtar.
Jag hoppas det. För jag vill också dela med mig. Av mina pepplåtar. Eller de som får mig att tänka på ett bra sätt. Det kanske inte alltid är själva budskapet. Det kan ibland bara vara en liten mening som peppar och den kan göra hela låten peppig trots att den egentligen handlar om något annat. Det beror bara på hur jag tolkar den. Och jag brukar ofta vrida texten så den passar. En sak jag brukar göra är att göra "duet" i låten till ätstörningen eller några andra monster. Jag vet att man inte ska personifiera sjukdomen för det finns risk att den blir typ en vän eller så, men det är ganska befriande att kunna bli arg på "någon" eller "något". Sedan finns det låtar som peppar på ett sådan sätt att jag inte kan relatera till dem - än. Men de motiverar till att komma dit. Typ.
Därför tillägnar jag en ny kategori åt detta fantastiska fenomen som kallas musik.
After all this has passed I still will remain
After I've cried my last,
there'll be beauty from pain
