Porträtt, projekt och avslutning

Lite sent publicerat, men ja...det har hänt mycket - både i skallen, med mobilen (och därför bilder) och med allt runtomkring. Det blev dåliga bilder också, men jag tog dem i ren hast...
 
I alla fall
Den sista delen vi har gått igenom på konsten har varit porträtt. Vi har hållit på med detta hyfsat länge, men ändå känns det inte som att vi har hunnit något alls. Det har i och för sig varit många dagar som har gått bort på grund av röda dagar och andra skolsaker. Det här i alla fall det jag kommer ihåg att vi har gjort.
 
Detaljstudier av...ja, jag hoppas det syns vad det är som jag har ritat. Vi ritade i alla fall av delar av varandra framifrån, snett framifrån och i profil.
 
 
Sedan skulle vi rita av ett helt porträtt av varandra.SNABBT. Inte min starka sida liksom. Men jag blev i alla fall klar, men så likt blev det ju inte.
 
Avslutningsvis gjorde i acrylporträtt och det var jätteroligt - men så himla svårt! Jobbade bakifrån - från mörk bakgrund - och lade på de ljusa partierna och lämnade ut skuggorna. Jobbade med schumringsteknik, alltså med väldigt torr färg, och gjorde ett svartvitt porträtt som vi sedan laserade (målade med vattning färg) färg på. Och som alla slet med det här alltså. Men vi blev klara!
 
På öppen ateljé upplever jag det inte heller som att vi har hunnit något, men vi gjorde i alla fall gipsfigurer på ståltråds- och aliminiumfoliegrund. Vi skulle röra oss till musik och när vår lärare stannade musiken skulle vi frysa i den rörelsen och sedan göra en gubbe utifrån den. Jag kände mig lagomt obekväm, så jag stod ungefär såhär hela tiden.
 
Förutom öppen ateljé valde jag till projektarbete. Till ingens förvåning hade jag porslinsmålning med Buffytema. Nåväl, ingens förvåning förutom mina klasskamrater som undrade varför jag inte hade berättat något om detta när jag även visade mitt bildspel på alla Buffygrejer jag har gjort.
 
Nu är det här året på Framnäs slut och jag är så himla glad att jag började här! Ska gå tvåan nästa år och jag längtar redan. Att börja där var det absolut bästa beslutet jag kunde ha tagit då. Jag är så tacksam.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0