Jag blir för obekväm av verkligheten så jag berättar istället i efterhand

TRIGGERVARNING: självskadebeteende och tvång

Jag har ju insett att jag inte gärna pratar om hur det är just nu. Så förmodligen skriver jag därför detta 37 dagar senare. Ett över ett halvår blev till noll. För jag trillade. Igen. Nej, jag är inte tillbaka på ruta ett, jag vet att jag har gått så mycket framåt med det. Men sättet. Eller inte sättet som i metoden, men anledningen. Som så många gånger förr. Visst har det varit ångest, det har varit självbestraffning. Men mest har det varit tvång. Och det är ett stort kapitel i mitt mående. Som har ökat. Ångesten har minskat, men tvånget har ökat som ett sätt att hantera ångesten. Jag har inte skrivit så mycket om det, mest för att jag inte vet vad jag ska skriva utan att vara triggande. Men jag har fått medicin mot det. Och jag har tagit emot den - trots att jag har varit så skeptisk mot medicin. Men jag tänkte försöka. Och nu har det gått några veckor och jag tror faktiskt det hjälper.

<3