-

Tom, eller kanske helt överlycklig

De har försvunnit. Mina tårar. Mina känslor. Jag har som bara ett tomt hål. Inombords i alla fall. Men det kanske är bra. Jag är nog hippuraajätteglad. Och det är ju bra. Bara personalen kunde förstå det och låta mig komma hem någon gång. Jag saknar så att vara ensam i min lägenhet. Bara helt tyst. Helt tomt. Och att vilja hem är ofta ett friskhetstecken har jag hört.

Ibland vill jag gråta, fast det är ju normalt hos alla. Men jag kan inte. Jag vet inte hur länge mina tårar har känts där inombords men absolut inte funnits där. Jag kan verkligen inte gråta och det är väl både skönt och jobbigt. Ibland är man ju ledsen och behöver gråta lite.

Men men. Tom på känslor är väl rätt okej.

Jag kan i alla fall skratta hej vilt.

Önskar bara att läkaren lät mig göra det hemma istället för här. Jag är klar med det här stället.

Komiskt att jag sätter inlägget under kategorin "Känslostormar" då.

2017-01-30 @ 12:48:33 Känslostormar Permalink

Kommentarer

Anonym

Men du måste väl förstå att dom inte kan släppa hem dig själv till din lägenhet när du är så tydlig med att du inte vill leva. Det skulle ju vara tjänstefel liksom. Kram

Svar: Fast jag har inte de tankarna längre, så jag ser ingen anledning till att jag ska vara kvar. Kram

Sofia Kihlström

2017-01-30 @ 16:53:59

Tankar om utmattning

Hej! Hittade hit via mitt flöde på Instagram. Tycker du skriver jättefint och uttrycker dig så fängslande. Jag kommer tillbaka och läser mer om dig och hur du har det.

Om du vill följa mig och min vardag har jag bloggen www.tankaromutmattning.blogspot.se
Kram på dig!

Svar: Men vad roligt! Tack så jättemycket! Ska absolut kika in, kram!

Sofia Kihlström

2017-01-31 @ 07:13:59

Trackback