Självklart hade jag glömt bort att jag skulle träffa arbetsterapeuten (som jag tydligen redan hade träffat innan jul) idag, men hon kom ner på morgonen och vi planerade dagen och när vi skulle träffas. Vi träffades alltså igen angående diagnosutredningen och dagens syfte var att göra en köksaktivitet. Jag fick en instruktion som jag skulle följa och hon skulle titta på och anteckna - snacka om att det kändes konstigt. Att jag dessutom skulle göra en fruktsallad som är så lätt gjorde det ju inte att det kändes mindre konstigt precis, men jag tror jag skötte det bra. Eftersom det inte var så komplicerat tog det inte heller så lång tid och jag blev klar ganska snabbt. Jag fick inte veta hur det gick enligt bedömningen för jag följde bara instruktionen och sedan pratade vi om nästa vecka då vi skulle träffas igen. Jag tror jag även ska träffa psykologen snart igen för fortsatt utredning, men jag vet inte. Mamma och pappa ska i alla fall träffa honom i veckan och den här utredningen är äntligen på gång, vilket känns väldigt bra. Det är många som har sagt vad de tror att resultatet blir och iprincip alla säger samma sak, men jag lägger inte så mycket tankekraft på det där, jag vill bara att den ska bli klar också får man veta. Är det någon diagnos så är det och hjälp kan fås, är det inte så kan man utesluta det. Något som dock hade varit skönt är att få svar på varför jag fungerar på vissa sätt och varför vissa beteenden är som de är. Det hade varit otroligt skönt. Idag när jag var på min dagliga promenad med personalen pratade vi en hel del om det här. Om allt det han sa skulle stämma, så hade det varit en stor lättnad för mig, att veta hur och varför jag fungerar på vissa olika sätt. Det hade förklarat en hel del. Något annat dagligt, som pågår nu, och som upprepas varje dag är mitt ständiga matvak. Som jag kanske har nämnt tidigare har jag fallit tillbaka i kräkandet och jag fall rätt snabbt och rätt djupt på en gång. Jag vet att matvaket är till för att hjälpa mig, och det gör det verkligen. För hamnar jag i en ond cirkel, hamnar jag säkerligen i flera andra också och allt blir bara kaos. Efter varje mål är de istället snälla att sitta med mig och jag kan lättare hålla mig på banan - trots att jag många gånger önskar att jag inte hade det där matvaket.

Här är min lilla fruktsallad som jag fick ta med mig ner på avdelningen haha.