Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här. Har inte längre några starka känslostormar som puttar på och drar ur orden från mig. I alla fall var jag och pappa och "tränade"/promenad-sprang tidigare idag. Vi hann inte köra någon styrketräning efteråt eftersom vi skulle iväg till mormor och där pang poff kom ångesten som ett brev på posten - för att vi inte gjorde som vi "brukar". Eller ångesten kom mycket tidigare egentligen; det här var bara en extra ångest, för innan vi körde igång har jag tränat 24/7 i mitt huvud sedan senaste gången vi var ute. Ja, så var jag tillbaka igen. Kan inte lägga träningen - eller motionen, eller det lätta rörelsepasset, eller kalla det vad du vill - bakom mig när det är klart. Nejdå, tränar jag en gång, tränar jag tjugofyra timmar om dagen, sju dagar i veckan - i mitt huvud. 

Jag genomförde dagens konditionspass, men inte känner jag mig varken nöjd eller tillfredsställd - och jag har börjat tänka förbränning. Det motivet jag absolut inte ska ha när jag motionerar: förbränning, viktnedgång, kalorier. Jag blir så frustrerad! Kan jag bara inte hålla mig till att röra mig lite för att det är bra?! Kan jag inte bara lämna tankarna på det när det är utfört?! Kan ångesten inte bara stanna utanför allt det här?! Jag har ju nyligen skrivit om hur jag börjar acceptera min kropp trots viktuppgång. Nej men då ska tankarna på att en måste gå ner i vikt för att en har gått upp komma. Då ska all träningsångest komma och störa. Röra om i allt det där som började bli så bra. Jag vet bara inte hur jag ska hantera det här. Jag vill ju kunna fortsätta. Men jag vill inte fortsätta så här. Och jag ska absolut inte fortsätta med tankarna på att jag måste gå ner i vikt - det får aldrig vara orsaken till träning/motion (vet inte vad jag ska kalla det vi håller på med, motion kanske är mer passande). Jag får helt enkelt samla mig och försöka komma på en lösning. En lösning som inte är destruktiv.

Tänkte skriva något helt annat, men jag är inte så bra på att skriva när känslorna väl har lagt sig. Nåväl. Det blev något. Något annat.